Livet med en Schipperke

Schipperken, i folkmun känd som “den lille svarte djävulen”, härstammar från Belgien och rasens ursprung sträcker sig ända tillbaka till 1600-talet. Om härstamningen råder det delade meningar men troligtvis har Schipperken och de belgiska vallhundarna utvecklats ur den tidigare hundrasen Leuvenaar. Dessa svarta vargliknande vallhundar fanns i många storlekar användes av enkelt folk till sysslor som passade till dess storlek. De största var vallhundar och de minsta var råttfångare. Schipperken är i grund och botten en vallhund, även registrerad som världens minsta vallhund. Men den visade sig vara mest lämpad för vakt och jakt av skadedjur. Därför blev hunden mycket vanlig hos vanliga familjer som gårdshund. Rasem användes flitigt som skeppshund på kanalbåtarna. 

Vad rasnamnet egentligen betyder finns det olika meningar om även där. En del menar att Schipperke betyder
liten vallhund (från ordet “scheper” = fåraherde) och andra hävdar att det betyder “liten skeppare” kommer från
ordet “schipper” som betyder skeppare. Troligtvis är det nog lite både och.
Idag används Schipperken mest till sällskap men den framgångsrik inom rallylydnad, lydnad, agility och freestyle bland annat. Rasen är alert, otålig, outtröttligt nyfiken, envis och modig. Alltid på sin vakt och uppmärksammar med gällt skall och rest ragg alla förändringar i dess omgivning. Schipperken är reserverad mot främlingar men när man väl kommit en Schipperke nära så har man en plats i dens hjärta för evigt. Rasen är samarbetsvillig och otroligt lättlärd. Schipperken är ett pålitligt tjuvlarm full av vitalitet och livsglädje.
Schipperken är en frisk och lättskött ras utan specifika rasbundna sjukdomar. Rasen är robust, tuff och oöm,
verkligen “en stor hund i liten förpackning”. Den kräver i princip ingen pälsvård.

Den som väljer att dela sitt liv med en Schipperke bör vara beredd på att lägga mer krut på träning och aktivering än vad man lätt kan tro. Det är viktigt att man inte låter sig luras av dess storlek. Personligen tycker jag att man bör arbeta med sin Schipperke, exempelvis spår, agility, lydnad eller rally. Min egen erfarenhet av rasen säger att den ska ha ett “jobb” för att må bra. En Schipperke kommer aldrig nöja sig med att vara en söt liten soffhund. Då kommer det hitta på ett jobb och det kommer garanterat bli vakt och jakt vilket kan vara väldigt påfrestande för både hund och ägare. En Schipperke mår bäst när den har fått springa lös och rasa av sig och arbetat med hjärnan. Den här rasen älskar att jobba tillsammans med sin ägare och den är mycket angelägen om att lära sig.

En Schipperke passar till en person som inte är så intresserad av pälsvård. Pälsen kräver ett minumum av vård. Strukturen gör att den aldrig blir tovig och att det aldrig fastnar något i den. En Schipperke ser alltid ren ut, även efter en lång och blöt skogspromenad. Det som behövs ibland är ett bad och borstning av pälsen vid fällning.

Som ägare bör man vara bestämd och konsekvent för att “den lilla svarta djävulen” till den drömhund den blir
i rätta händer. Schipperken kommer kräva uppmärksamhet och vill bli behandlad som en fullvärdig medlem i
familjen. I gengäld får man en arbetsmyra med hög “will to please”.

Vill man ha en söt hund i litet format som nöjer sig med att vara sällskap i tv-soffan är Schipperke inte lämplig
som alternativ. Rasen är inte heller lämplig om man förväntar sig att den nöjer sig med korta promenader bara
för rastningens skull. Den som inte är beredd att ge sin hund en uppgift i livet är inte lämpad som ägare av denna ras.

Med tanke på hundens skärpa och intelligens bör man vara beredd på att lägga mycket tid på den mentala aktiveringen. Schipperken lär sig snabbt och tröttnar om den inte får möjlighet att utvecklas.

Är man inte tolerant när det gäller skall kanske man också bör tänka om. Med tanke på att rasen larmar får man så gott som räkna med att hunden alltid kommer behålla sitt en del av sitt larmande trots träning.
En hundägare som förväntar sig att sin hund ska vara glad i människor kommer att få jobba extremt mycket med sin Schipperke. Utan rätt sorts social träning kommer Schipperken inte tycka om nya människor.

Kort och gott, är man inte en aktiv hundägare som vill leva sitt liv till fullo med sin hund, så kanske man ska
fundera på att välja en mindre krävande ras.

Med tanke på Schipperkens lilla storlek så är inte rasen bäst lämpad för exempelvis IPO, skydd, drag eller andra liknande fysiska hundsporter, även fast den garanterat hade tyckt att det var jätteroligt och klarat av det mentalt sett. Schipperken hade dock garanterat gått in helhjärtat för den uppgiften.

När jag fick hem min lilla valp så hade jag inte räknat med att det skulle krävas så mycket jobb för att trötta ut
en sån liten hund, vilket jag nu idag är väldigt glad över eftersom jag själv utvecklade ett brinnande hundintresse.

Men tänk då hur fel det hade blivit om jag faktiskt bara hade velat ha en “sällskapshund” som det faktiskt stod
att rasen var i en del rasböcker och på vissa internetsidor.
Jag upplever inte bara min hund, utan även alla andra Schipperkes jag träffat som mycket intensiva hundar. De är precis som rasbeskrivningen säger - outtröttliga. Hundrasen är full av bus och har ett stort sinne för humor. 

Min hund är otroligt lätt att motivera och vi har mycket roligt ihop när vi tränar. Hon är arbetsvillig till tusen
med inslag av spralliga busryck när hon tycker det passar. Men när hon är i rätt sinnestämning är hon en dröm
att ha att göra med och gör allting vad man ber henne om. Med rätt dos av daglig aktivering så förvandlas hon
däremellan till världens mysigaste knähund. Hon har stort behov av fysisk kontakt och gosar gärna i soffan.
Matte och husse är hennes stora idoler, och hon vill gärna följa med oss vart vi än ska.

Trots att jag tycker att hon är världens bästa så kan hon vara en riktig mardröm.. Hon har ett stort resursförsvar, vilket yttrar sig i riktiga raseriutbrott likt ett barn i värsta trotsåldern - ligger troligtvis hand i hand med hennes stora vaktinstinkt. Hon har alltid stenkoll på vad som händer på vår innegård och berättar högt och ljudligt för husse och matte om det går förbi någon, dag som natt. Bortser man från hennes vakt så är hon mycket tyst.

RASANALYS
EGENSKAPER FÖR SCHIPPERKE

TEMPERAMENT?
Alert, rask, outtröttligt nyfiken, reserverad och modig. Även väldigt envis.

ARBETSUPPGIFTER FÖRR?
Vakthund på båtar, gårdshund, råttjägare (och även andra skadedjur).

LÄTT ELLER SVÅRT ATT BITA?
Nafsar gärna.

HUR STORT ARBETSBEHOV?
Mycket stort, både mentalt och fysiskt

ANVÄNDNINGSOMRÅDE IDAG?
Sällskap och även framgångsrik inom agility, rally osv.

BENÄGENHET TILL SKALL?
Mycket stort - pålitligt tjuvlarm. Alltid redo att skydda familjen och egendom och backar inte undan.

HUR STOR AKTIONSRADIE? 
Liten, släpper aldrig matte/husse ur synhåll.

 

FÖRHÅLLANDE TILL MÄNNISKOR?
Reserverad mot främlingar men väldigt tillgiven sina ägare.

HUR STORT VAKTINTRESSE?
Stor. Tar sin uppgift som vakthund på allvar.

SJÄLVSTÄNDIG/SAMARBETSVILLIG?
Självständig men tycker om samarbete.

 

HUR STORT JAKTINTRESSE?
Mycket stort, de jagar allt.

FÖRHÅLLANDE TILL HUNDAR?
Ointresserad/reserverad

HUR STORT MOTIONSBEHOV?
Stort för deras storlek.

FÖRHÅLLANDE TILL VATTEN?
Indiviuellet.

Att tänka på: .
• Tenderar att dra i kopplet, tänk på tidig koppel och fäljsamhetsträning.
• Hanteringsträning
• Miljö- och socialitetsträning.
• Jagar allting!
• Av/på-knapp. Schipperken är en arbetsmyra som man får säga till när den ska vila.
• Aggresson mot okända människor/hundar. Det är en reserverad ras.
• Kan vara ganska självständig. Öva mycket inkallning.
• Med tanke på att Schipperken har vakt i sig kan det resultera i resursaggerssion.
• Anti-skall, skallet bör ej tränas bort men ska vara under kontrollerade former. Skvallerträning?
• Understimulering. Schipperken kräver mer än man tror.
• Byteshandel